Sk "arbetskamrater"

Jag arbetar idag på en statlig myndighet som hushållsassistent, de e inte så vidare kul efter 8 år... Speciellt efter förra året då vi slogs ihop med en annan enhet på avdelningen och blev en ganska så stor grupp och vi blev 2 assistenter som skulle samarbeta. Den andra, vi kan kalla henne "skatan", skulle också fungera som avdelningsassisten så hon ska sitta på två stolar. Skatan och jag arbetar verkligen inte lika, vi är inte ens i närheten av att arbeta ungefär på samma sätt. Hon är mer en "mammatyp" som ska dutta med allt och alla och helst ska hon vara inne på mitt område och pilla - om hon fick! Jag har insett från början att det är bra om man försöker hålla en så bra och tydlig kommunikation med henne men hon har svårt med att ta sånt prat till sig så då försöker jag med att istället prata med så lite möjlighet att missförstå (tycker jag) och inte mer än vad jag behöver för att inte hon ska få tillfälle att försöka ändra och göra på sitt sätt, för det är det enda som funkar enligt henne. Jag försöker varje dag att inte ta med bazocan och trycka upp den i röven på henne men det är svårt, så svårt... och jag orkar inte mycket länge till... MEN "efter regn kommer sol"... jag ska iväg på ett litet hemligt möte imorgon em och vem vet vad som kan komma ur det?!

Ordning å reda!

Äntligen lite ordningsregler att hålla sig till.. Tur att det bara är damfåglarna som bajsar så mycket - tänk hur det sett ut om herrpippisarna oxå pluppade överallt?!

Läs gärna om Niclas i Expressen under rubriken "Försvann i vattnet". Hans mamma har slitit i så många år för att få hjälp till Niclas men sjukvården har inte tagit dem på allvar utan ständigt hänvisat till att det "bara" är epilepsin som varit hans problem.