Igår var jag till Zetas trädgårdsbutik för att köpa presentkort åt en arbetskollega som fyller halvt 100 på torsdag. Trädgårdsfolkets Mecka, as mycke folk och trångt - som väntat... Hur kan det vara så kul att göra av med pengar där? Jag fattar inte... Blommor och buskar e inte direkt nåt för mej. Har helt enkelt inte intresse för det. Visst är det gulligt med en kruka full med små vårblommor men eftersom jag inte har en altan att ha sånt på då det är bandyrink där så har jag ingenstans att placera de små bräckliga tingestena. Då får det vara fult istället bland målburar och hårda bandybollar och puckar.
Inte ens vår utemöbel lockar, trasig och tung som ett as MEN jag hittade något kul igår när jag städade garaget. Brunsvart bets! Fram med småskruv och skruvdragare, pensel och en jävla massa tålamod så ska snart det bruna vara ersatt med nästan svart om inte big J sätter stopp för planerna.... Så då vet jag vad jag ska göra ikväll. Annars har det inte hänt så mycket, eller jo där ljög jag, vi har köpt hus, två stycken! DOS! Yksi! Doe!
Inget fel, det har fungerat mycket bra men när man ska duscha tex är det badhuset som gäller om det inte är sommar och varmt för då funkar badet nere vid båthusen utomordentligt. Vi har sedan vi träffades -90 önskat oss ett eget ställe i byn men inget lämpligt har dykt upp och det som man skulle gärna vilja ha har sålts rekordsnabbt så har vi bott hos svärföräldrarna tills vi fick barnen. Ett par år har vi bott i två små stugor, alldeles i närheten av en svampig och dyig pöl som genererar ganska många små ilskna myggor bla. Här har vi genomlevt vattkoppor, gikt (inte jag - big J!) och regniga dagar, utan problems... Men att ha ett eget ställe att fixa med är något speciellt och en stor dröm hos oss båda. I fredags var vi till Fiskarheden i Borlänge. Träffade en säljare - Micke - och efter 4,5 timme senare var vi ägare till 2 fastigheter till... Shit, läskigt och spännande på samma gång...
Vi startar en blogg enbart för att följa bygget. Måste bara få tid att fixa och trixa ihop en.
Tingeling, tingeling...