"Surt sa räven...." ja, åtminstone för vissa!

Eftersom jag är en hockeymamma och dessutom lagledare så hamnar jag emellanåt i relativt jobbiga strider ungefär som i Gaza...

Ett stort krig den här säsongen har varit för att ett föräldrapar ville lyfta upp sin spelare till det äldre laget, deras anledningar har varit många - bl.a. han är "för duktig" och "det är jobbigt med konkurrensen" (- om du som läser detta oxå är en hockeyförälder så inser du säkert att någon skruv är lös i maskineriet...) istället för att säga som det är, pappan kom inte åt lagledarrollen den här säsongen heller! Ingen vill jobba med en Hitler och pengar under bordet funkar inte med mej! Och den extremt tunna anledningen att det är "jobbigt med konkurrensen", jag dööör - går man upp ett lag i ålder är det maxad konkurrens!!! Jaja, jag ska inte tråka ut dej mer om det här men hösten/vintern har inte varit lika rolig som den brukar vara.

Jag och big J har behandlats som H2O i deras (föräldrarna) ögon. Vi som ända fram till förra våren var vänner och umgicks privat men som jag förstår nu endast med den förhoppningen att jag skulle ta pengar under bordet för att göra som pappan ville. Vicken loooser!!!

Under så lång tid har jag och J försökt få upp ögonen på vissa betydande poster i föreningen och laget men bemötts av tystnad och dåliga bortförklaringar. När dessutom vår andre tränare har mage att tom försvara föräldrarna med kvadratmeterstort täcke av dåligt samvete/skuldkänsla och anklaga mej för att jag agerat helt felaktigt (jag poängterade att det är inte ok att betala sig in i ett lag och sannolikheten är stor att det blir problem med att få igenom en dispens när han spelar för 2 lag) - jag säger bara HA!!! Det kommer lukta bränt i hela hallen då åtminstone ett par hjärnor får flashbacks och minnas ett par uttalanden jag gjort om "fel att spela i två lag samtidigt" "dispens gäller endast spel i ett lag" ...

Att jag inte fått Nobelpriset tidigare gör mej förvånad!!!