söndag 22 februari 2009

Hur kan det komma sig?!

Nu står jag här - vägen delar sig på två....

Hur mycket kan man begära av en människa som man säger sig älska? Hur mycket kan man gå in och styra? Inte mycket tycker jag.... i syvende och sist är det ändå människan i sig som bestämmer vart gränsen går. För att jag idag älskar någon betyder det inte att jag kan älska denne hur som helst. Inte så länge denne person inte tillåter sin älskade vara den den är..... För mej har du varit en fantastisk person som gärna ger mycket materielt men tyvärr inte känslomässigt... Dina tankar om mej och vad jag gör vid tillfällen du inte är med... nu funkar inte det längre... inse läget. Jag orkar inte mer.

3 kommentarer:

Monica sa...

du verkar veta vad du vill *kramar om *

Majsanochmalla sa...

Du är så stark och klok!

Och vettig.. Yo go girl!

Pok

Mallaskavifikanågondagbralla

Sanna F sa...

Skickar dig en kram. Vet inte vad du funderar över, men tror du behöver en kram!
Så här kommer den:
KRAM